Graffitivirk som utmaning!!


. . . här kommer vi kanske till pudelns kärna om vi betraktar graffitin som en affekt; vårt förhållanden till den baseras på grundläggande normer kopplade till oss som del av ett västerländska samhälle med kulturspecifika maktstrukturer av kommersiell, social och ideologisk natur. Graffitin utmanar dessa.

Den är farlig genom att vara en okontrollerbar motrörelse, ett uttryck för en subkultur och utan vare sig ekonomiska eller allmänt accepterade estetiska värden.

För vid sidan av frågan om skadegörelse så faller våra åsikter om graffitin tillbaka på inlärda och kulturellt betingade estiska ideal.

Detta märks särskilt väl om man beaktar hur olika former av graffiti har olika affekt på betraktaren. Graffitin har med tiden utvecklats till en rad olika uttryck, bland annat började vissa konstnärer använda sig av schabloner som möjliggjorde variation av motiv och stil. Banksy torde vara den mest kände utövaren vars alster idag betingar stora belopp på konstgallerier världen över.

Delar av graffitin har sedermera alltmer kommit att utforska tanken om det fria uttrycket genom diverse olika tekniker.

Det finns exempel på textil graffiti, virkad graffiti, konstnärer som byter ut gatstenar mot trädplantor och så vidare.

Dessa uttryck tangerar i många fall mer traditionella estetiska värden och kan uppskattas av allmänheten i betydligt större utsträckning än till exempelvis tags (stiliserade signaturer), vars estetik faller långt från gängse uppfattningar om skönhet.

Här vacklar plötsligt offentlighetens argumentation mot graffitin, eftersom stora delar av allmänheten upplever en positiv affekt i mötet med dessa former. Och då står vi där igen; i grund och botten handlar det om estetik och en maktdiskurs där kontrollen av det offentliga rummet är kopplad till ett värdesystem av kapitalistisk natur, oavsett om detta värde ligger i vunna marknadsandelar genom reklam eller ett ökat kulturkapital genererat av en skulptur av, låt oss säga, Jim Dine.

Att denna ordning ser fenomen som graffiti som ett hot eller ett störande element i tillvaron är helt naturligt. Graffitin utmanar på ett grundläggande plan våra socialt och kulturellt betingade värdesystem angående estetik, offentlighet och ägande.

Och här har vi nog poängen; graffitin är ett motstånd. Den lever på devisen att allt tillhör alla, och skulle ordningen ändras så faller hela basen för dess existens och uttrycket blir meningslöst.

Det är därför kompromisser såsom anvisade platser för graffiti är poänglösa, graffitins natur är en tanke och en handling som skapar en affekt, den kan aldrig reduceras till enbart bilder på en vägg.

skriven av  Magnus Ljunge Projektledare, Borås Museum

Läs  den här  om du vill läsa hela artikelen i BT


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0